RAGNAR SANDBERG. Måspredikan.

RAGNAR SANDBERG. Måspredikan. Olja på duk, 91 x 63 cm, inklusive ram 111 x 81 cm. Monogramsignerad R.S. PROVENIENS Mauritz ”Moje” Sandberg (1895–1981), konstnärens bror, gåva från konstnären. Därefter i arv. En ensam man står med armarna lyfta mot en himmel fylld av måsar. Omkring honom virvlar fåglarna i en närmast svindlande rörelse. Vita vingar korsar varandra, mörka silhuetter bryter igenom den ljusblå himlen och några fåglar har redan landat vid mannens fötter. Mitt i detta myller står gestalten, nästan uppslukad av flocken. Det finns något både humoristiskt och märkvärdigt högtidligt över scenen, där en alldaglig händelse förvandlas till ett ögonblick av närmast sagolik karaktär. Ragnar Sandberg hade en särskild förmåga att upptäcka det märkvärdiga i det vardagliga. Hans måleri befolkades av cyklister, badande, matroser och människor på stadens gator, men också av de djur som hörde till hans närmaste omgivning. Under 1930-talet rörde han sig ofta genom Göteborgs hamnkvarter och längs västkustens stränder, där mötet mellan människor, djur och det skiftande ljuset ständigt gav upphov till nya motiv. Konsthistorikern Ulf Linde har beskrivit hur Sandbergs intresse omfattade hela stadens liv, också dess katter, hundar, duvor och måsar. Det var en konstnärlig blick som inte gjorde någon självklar åtskillnad mellan det betydelsefulla och det till synes obetydliga. Motivet med en människa omgiven av fåglar kom att inta en särskild plats i Sandbergs konstnärskap. Redan 1936 målade han Fågelpredikare, och under de följande åren återvände han till temat i flera olika versioner. Gumma som matar måsar från 1938 och Man med fåglar från 1938 och 1939 visar hur han gång på gång prövade motivets möjligheter. Det var inte fråga om upprepningar av en färdig komposition, utan om ett ständigt pågående utforskande av förhållandet mellan människogestalten, fåglarnas rörelse och bildytans uppbyggnad. Ibland framträder fåglarna som lätta, nästan genomskinliga former mot en ljus bakgrund, ibland som kraftfulla silhuetter i ett alltmer koncentrerat färgspel. I den aktuella målningen har detta samspel fått en särskilt intensiv gestaltning. Fåglarna fyller nästan hela bildytan och deras utbredda vingar bildar ett intrikat mönster av bågar, diagonaler och överlappande former. De vita kropparna är målade i brutna toner av blått, grått och gult, medan de två svarta måsarna skapar kraftfulla kontraster. Mannens uppsträckta armar tycks besvara fåglarnas rörelser och blir en del av samma rytmiska komposition. Sandberg låter blicken röra sig mellan himmel och mark, mellan det lätta och det tunga, det flyktiga och det stillastående. Under den till synes spontana rörelsen finns en medveten och sammanhållande bildstruktur. Under slutet av 1930-talet genomgick Sandbergs måleri en betydelsefull förändring. Efter en längre vistelse i Frankrike 1936–1937, där han bland annat fördjupade sitt intresse för Pierre Bonnard, Georges Braque och Fernand Léger, började han utveckla ett mer koncentrerat bildspråk. Den tidigare så ljusa och lyriska koloriten fick successivt sällskap av gråtoner och svart, som genom kontrast gav de återstående färgerna en ny intensitet. Färgen blev inte mindre betydelsefull, men dess roll förändrades. De mörka partierna fick en allt större betydelse för kompositionens rytm och sammanhållning. Denna utveckling är särskilt intressant i förhållande till Sandbergs målningar med måsar. Motivet erbjöd honom en möjlighet att förena det föreställande med ett allt friare spel mellan färg och form. Fåglarnas kroppar kunde förenklas till nästan abstrakta silhuetter, samtidigt som deras rörelser skapade en naturlig rytm över bildytan. I Måspredikan framträder denna dubbelhet tydligt. De ljusa fåglarna tycks stundtals lösas upp i himlens blå, medan de mörka vingarna skär genom kompositionen med en närmast grafisk skärpa. Det är ett måleri där själva motivet och den konstnärliga formen har blivit oskiljaktiga. Att konstnären senare återvände till motivkretsen, bland annat i Flicka och måsar från 1958–1959 och åter under sina sista levnadsår, visar vilken betydelse den hade för honom. Här fanns en bildidé som aldrig tycktes uttömd och som kunde ges nya uttryck allteftersom hans måleri förändrades. Den nu aktuella målningen har aldrig tidigare visats för allmänheten. Den skänktes av Ragnar Sandberg till hans bror, med dedikationen ”Till Moje” på baksidan, och har därefter stannat inom familjen. Den har inte tidigare varit känd genom utställningar eller konsthistorisk litteratur och utgör därmed ett betydelsefullt tillskott till den grupp av målningar där Sandberg utforskade detta återkommande motiv. I Måspredikan förenas mycket av det som gör Ragnar Sandbergs konstnärskap så särpräglat. Här finns den lekfulla blicken på tillvaron, den fria koloriten och den starka känslan för rörelse, men också ett måleri där varje form och färg har sin plats i helheten. Ur en enkel vardagsscen växer en bild fram som är både livfull och gåtfull. Fåglarna tycks fortsätta sin flykt långt utanför dukens gränser, medan den lilla människan för ett ögonblick står mitt i deras värld.

估價:$154,152

查看所有物品來自Stockholms Auktionsverk或Arts & Graphics